Nu är det dags för lite förklaringar. Så angående inlägget "Den tomma stolen",

ni har kanske vid det här laget förstått att J.K. Rowlings nya bok The Casual Vacancy kom ut igår.

Jag har alltså väntat på Boken i över ett halvår (till och med ett år kanske?),

och därför var jag väldigt upphetsad dagen innan.

Rubriken "Den tomma stolen" är för er 'icke diehard J.K.R fans' den svenska titeln på boken.

Inläggets foto var på Piglet och Ducklet; Ducklets kroppsform och Piglet som står

och trycker trynet mot en sten såg så random ut - precis som jag kände mig.

Så nu har vi rätt ut det inlägget. Nu till den stora dagen.

Igår vaknade jag fyrtio minuter innan jag skulle gå upp och var jättenervös. Jag gick hela dagen i skolan och räknade ner timmarna till det att Boken skulle släppas för alla som var i närheten, tur att min klass tycker det är gulligt att jag är nördig (puss på er ♥). 

Jag hade mailat flera bokhandlar, och samtliga hade svarat att The Casual Vacancy skulle släppas klockan tio. Klockan tolv får jag reda på att ingen bokhandel har fått den ännu. De säger att vi ska återkomma klockan två då de får sin leverans. Halv tre har leveransen kommit utan The Casual Vacancy. Jag panikar och bestämmer mig för att åka till Akademibokhandeln och klaga när jag slutat.

Jag kommer dit halv sex och börjar med att fråga (med min extremt hesa, döda röst):

   "Har ni ahbol.esrh.fuesrhf.?"

   "Va?", frågar kassakillen förvirrat.

   "Har roeufneöf?" upprepar jag.

   "Förlåt, vad säger du?" Jag harklar mig och lyckas med stor anstängning få ut riktiga ljud:
   "Har ni fått in The Casual Vacancy?"

   "Åh, jaha. Ja, den kom nyss."

Jag spärrar upp ögonen och får Boken i min hand. Jag vet inte om kassakillen gav mig den eller om jag hämtade den. Jag minns bara att jag slöt ögonen, luktade på den och rös (har det inte stått klart för er att jag är boknörd så gör det antagligen det nu). Sedan lät jag handen smeka (ja, smeka) den lena, gula framsidan. Med ens kändes det som om jag skulle ramla ihop. Jag blev jättevarm och benen började skaka lite. Jag studerade baksidan. Den var textlös. Och sedan drog jag ett djupt andetag och öppnade boken. På vänstra fliken stod det den mest sanna text jag någonsin läst - The work of a storyteller like no other. Like no other. Jag började läsa, men då sade mamma:

   "Johanna, vad gör du? Vi måste ju åka och hämta Moltas på dagis?" Förvirrad kom jag tillbaka till medvetande, stängde boken, betalade med mitt coola kort, skuttade och hoppade, skrikandes (i den mån jag kunde skrika) från bokhandeln till bilen, och åkte hem utan att släppa Boken ifrån mig. 

Jag har inte känt mig så lycklig på väldigt länge.