Japan 2014 - Dag 2, Tokyo


 
Vi startar dagen med att klä på oss och gå direkt till tunnelbanan. Eftersom det är tisdagsmorgon, så är alla japaner på väg till arbetet och det är roligt för i Japan så är det lite one does not simply touch en främling (exempelvis så skakar en inte hand och så vidare), men på tunnelbanan så står verkligen alla packade som sillar. Tokyos tunnelbanenät är ju känt då det är det tunnelbanesystemet i världen med flest passagerare, men det är skumt för trots att det är så mycket människor så blir det inte kaos. Passagerarna har liksom utarbetat en teknik så att allt fungerar (som att de backar in på fulla tunnelbanor, hihi). 
  Tunnelbanan åker vi i alla fall till Shinjuku där en kvinna vid namn Junko möter oss. Vi följer henne till hennes minimala lägenhet där hon bor med sin jättegulliga katt Yoda och den kommande 1.5 h sitter vi där medan hon stylar mig på japansk sätt.
   När det är gjort så tackar vi henne och med lockigt, uppsatt hår, lösögonfransar som når till himlen och min nyinköpta rosablommiga lolitaklänning tar vi tunnelbanan till Aoyama Tea House där vi äter frukost. Omgivna av olika nästan löjligt perfekta konstellationer av blommor äter vi varsin macka och dricker ett underbart jasminte (som vi sedan köper med hem). Därefter börjar vi vår shoppingdag i Harajuku - en av Tokyos hippaste stadsdelar där alla cool teenagers hänger. Först tittar vi inne på Oriental Bazar (en affär med japanska saker) och sedan svänger vi in på Cat Street (en gullig pittoresk shoppinggata med lummiga träd). Från Cat Street går vi till Takeshita Dori och alltså... Till alla er som vet något om Japan: kan ni förstå att jag gick på Takeshita Dori i en rosa, blommig klänning med rosetter, lösögonfransar och lolitalockigt hår och shoppade håraccesoarer och på affärer som Liz Liza?! HUR SJUKT?!!!? För alla er icke-Japanmänniskor, så är alltså Takeshita Dori den allra coolaste gatan i Harajuku där alla är klädda i olika japanska substilar och allt i allmänhet är väldigt japanskt. (För övrigt så spelade ena affären vi gick förbi Let it Go på japanska, haha.)
   Vi går på Takeshita Dori fram tills lunchtid då vi tar en tunnelbana till Akihabara och äter lunch på @home café som är ett maid cafe! (Maid cafés är en subkategori till cosplayrestauranger där servitriserna är klädda som och beter sig som tjänsteflickor.) Det är tyvärr inte tillåtet att fota där inne (mer än maten), men jag kan beskriva istället: hela kaféet är väldigt kawaii inrett (men inte så att det blir för mycket) med bruna och rosa väggar, tavlor på olika maids, en discokula i taket och kristallkronor. Alla bord är riktade mot en scen som står mot ena väggen med ett rosa draperi med rosetter. På scenen kan gästerna få ta på sig en huvudbonad (antingen djuröron eller en rolig hatt) och ta ett foto med en valfri maid och scenen används även till framträdanden lite då och då, då maidsen till exempel pratar till musik och ber alla att applådera (lite oklart syfte). I alla fall så får alla gäster då de kommer dit en egen maid som blir ens "tjänare" och det är väldigt roligt. Som alla maids, så tilltalade vår maid Rose mig och mamma som "princess" och pappa som "master" och allt är lite mysko, men så himla Japan. Jag beställer ett "Princess lunch set" (tomatris format som en kanin med biff, stjärnformade grönsaker med en flagga och omelett med ketchuphjärtan på) och en "magic hot caramel latte" (som Rose ritar en katt på), pappa ett "Master lunch set" (björnformad biff med nudlar, tomatris, hjärtformade grönsaker med flagga och omelett med ketchuphjärtan (classic japanska ketchuphjärtan alltså, haha)) och en "house special: magic strawberry shake" och mamma ett "Cutie curry set" (ris, biff och olika grönsaker i currysås formade som en hundvalp) och en "magic hot chocolate latte" (som Rose ritar en panda på). När Rose kommer in med maten så visar hon oss hur vi ska kasta magi över den genom att härma hennes rörelser och säga "moi moi cute" (gör vi inte det, så får vi inte äta den), hihi. Medan vi äter så kommer det in en tjock, ensam asiat och det visar sig att det är hans födelsedag, så maidsen tar upp honom på scenen, sätter honom på en rosa pall, ger honom en tårta och sedan får han ta en super special födelsedagsbild med flera maids (fatta en bild med fler än en maid, helt galet, inte sant?). När vi sedan ska ta våra bilder får vi välja en favoritmaid och då vi väljer Rose så blir hon sjukt generad och glad, haha. Mamma och pappa fotas i alla fall på en bild med henne och jag på en annan (Rose tycker inte att jag ska ha en huvudbonad för att jag redan är så fab, mihihi). Till efterrätt så beställer vi efter fotona en cheesecake och självklart ser den ut som en kanin och har sylthjärtan runt sig (kawaii!).
   När vi ätit och firat asiaten (hehe, han såg nöjd ut på sin rosa pall, men jag tycker det var lite misär pga han firade sin födelsedag ensam på ett maid café?), så tittar vi lite snabbt i Akihabara innan vi tar tunnelbanan till vår ryokan för att fixa oss och byta om - det är nämligen så att vi till kvällen har bord på Sushi SoraMandarin Hotel som anses vara en av Tokyos topp tio bästa sushirestauranger.
   Vi tar hissen upp till 38 våningen där vi möts av en sal med rosa och vita körsbärsträd och en bell boy visar vägen. Restaurangen har en vägg helt i glas med fantastisk utsikt över hela Tokyo och själva rummet tas upp av en stor L-formad "bardisk" mot en vägg vid vars ytterkant gästerna sitter. Totalt har restaurangen åtta platser, två på L:ets kortsida och sex på långsidan. Innanför L:et (cirka två meter framför gästerna) finns skärbrädor varvid det står två sushikockar och lagar maten. Gästerna kan alltså se allt de gör i minsta detalj - från hur de river wasabiroten till hur de petar bort enstaka riskorn som ligger fel (enstaka!). Mittemot L:ets kortsida finns en dörr som det ibland kommer ut en man ifrån vars jobb enbart är att bära ut fisk till dem två kockarna - ja, det är på den nivån (...) och i bakgrunden hörs det rofyllda ljudet av porlande vatten.
  Efter de obligatoriska varma handdukarna börjar vi med att få välja mellan sju sorters sakéglas (det skulle ju vara katastrof om en inte fick ett sakéglas med sin favoritutformning), och sedan lägger vår kock Daizo upp våra sushibitar allt eftersom. Till andra rätten så lägger vår servitris mammas pinnar från vänster eftersom hon noterat då mamma åt den första rätten att hon är vänsterhänt - som sagt, restauranger har olika nivåer... 
   Det är femtonrätters där varje rätt tillhörande huvudrätten serveras med rättika och menyn såg på ett ungefär ut som följande:

1. Broccoli i en klar sås på soya och senap.
2. Lady potatis med sockerärtor och salt.
3. Sea bass (vit fisk) med en klar citrussås på en bädd av sjögräs toppad med rom och grön lök.
4. Bonitio (släkting till tonfisken) toppad med grön lök, gräslök och en riven grönsak som är släkting till ingefäran.
5. Makofisk.
6. Spear squid (bläckfisk).
7. Tonfisk.
8. Toro (fet tonfisk). (Jag trodde först att Daizo sa "Totoro" och blev lite skärrad).
9. Sjöborre.
10. Japansk liten sardin.
11. En variant av snapper.
12. Räka.
13. Havsål.
14. Fyra makibitar med den främre delen (som är mjukare) av toro, och misosoppa.
15. Efterätt med hanami-tema bestående av en sakurablomma, körsbär och söta bönor serverade med grönt te.

Jag vet inte riktigt hur jag ens ska kunna kommentera den här matupplevelsen, så jag säger så här: Sushi Sora anses vara en av Tokyos topp tio bästa sushirestauranger (det vill säga en av världens topp tio bästa sushirestauranger) och jag förstår varför.
   Middagen (middagen/upplevelsen/drömmen/himlen) tar cirka tre timmar och mot slutet pratar vi lite med ett trevligt japanskt par som sitter på kortsidan. De är ganska roliga för de börjar fråga oss om fish n' chips och förstår inte att bara för att vi båda (Sverige och England) ligger i västeuropa så betyder inte det att vi är samma land eller att vi har lika kultur och mat, hihi. 
   När vi druckit upp vårt te så får vi med oss en liten present och sedan åker vi hem och så är vår andra dag i Japan slut.



Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: