Dagen jag väntat på så länge har kommit. Vi klär oss och efter ett antal missöden susar vi fram med den franska landsbygden utanför tågfönstret mot den lilla byn Vernon. Det vanliga är att därifrån ta en buss eller taxi, men vi är mer franska än så... 

 

Jag cyklar genom den lilla franska byn och ut på landsbygden med blomma i mitt hår, klänning och rosa träklackar. På mitt styre dinglar en papperskasse med ekologiska delikatesser och runt om mig breder ängar och hagar med böljande kullar ut sig. Det är inte svårt att se var inspirationen till alla vackra tavlor kommit ifrån och väl framme i Giverny parkerar vi våra cyklar och går - med hjälp av mina förköpta biljetter - direkt in. 

 

"Jag går i en tavla", är det enda jag kan tänka för Monet målade uppebart inte bara med färg, utan även med blommor. Rabatterna är inte perfekta, men allt är perfekt genomtänkt med återkommande mönster och det gör det bättre än allt jag tidigare sett. Blommor i alla regnbågens färger omringar den magiskt vackra sjön och jag går fram till kanten. Där blommor hundratals näckrosor precis likt dem på tavlan ovanför min säng. Mörkrosa, ljusrosa, vita, gula. Och jag går på den Japanska bron, förtrollad. 

 

Vi passerar Monets kända eka och kommer sedan in i blomsterträdgården med krassegången. Min mor har alltid odlat krasse i vår balkongkruka och den får mig att känna mig märkligt hemma. Trots att det är så mycket turister på en högsäsongsdag som denna, så märker jag det knappt. Det känns inte jobbigt eller påtryckande - varken smockat eller stressigt. Jag blir så lugn av näckrosorna att inget kan ta mig ur balans. Vi går igenom Monets hus med den gula matsalen och det blå kökskaklet och sedan låser vi upp våra cyklar.

 

Längs en liten bäck cyklar vi och stannar vid en bänk med utsikt över en stor åker för vår picknick. Först ekologiska grönsaker och baguette med avokado och groddar, sedan dessert med ostar från Fromageriet och krämig fransk fåryoghurt med nötter och bär. Från en närliggande hage hörs åsnor och där finns även får och getter. Frankrike blommar. Och jag njuter.

 

Mätta och fyllda av inspiration cyklar vi sedan tillbaka till tågstationen, återlämnar cyklarna på den lilla krogen vi hyrt dem och sätter oss på tåget. Tillbaka i staden åker vi upp till Monmatre, tar linbanan till Sacré-Cœur och promenerar längs gatorna, småtittar i affärer och pratar om dagen. På en liten bakgata till ett torg som ser ut att vara fyllt av turistfällor går vi in på en liten genuin fransk restaurang vid namn Le Poulbot. Vi äter löksoppa till förrätt och jag beställer sjötunga med provencalsk sås och ångade grönsaker medan mamma tar en bouef bourguinon. Löksoppan är underbar och även min sjötunga mycket fin. På väg från restaurangen stannar vi till innan linbanan och tittar på Pariskvällen som breder ut sig nedanför oss. Det är mörkt och tusentals ljus skiner; längre bort står Eiffeltornet. Jag somnar i tankar på näckrosor med en upplevelse jag aldrig kommer glömma.