Den 7 augusti 2008 - för tio år sedan idag - så skapade jag den här bloggen. Jag var tolv år gammal, hade just gått ut mellanstadiet och min kompis Maia som jag då benämnde som "Majs :) <333" hjälpte mig skaffa den. Jag särskrev, använde talspråk och satte hjärtan efter det mesta. Jag var i den märkliga övergångsperioden i livet då en spenderar hälften av tiden med att gunga gungbräda och leka med sudd, och andra hälften med att testa parfymer och köpa spetstrosor. Jag hade börjat baka och några månader senare skulle börja laga mat en gång i veckan, vilket skulle lägga grunden för det intresse i mat och näring som jag har idag. Att läsa böcker och pyssla hade jag älskat sedan dagis och jag hade nyligen börjat scrapbooka; fem månader senare skulle jag få min första kamera. Jag värderade skolan väldigt högt - på många sätt för högt - och stod upp för det och mig själv vilket ofta gav konskekvenser. Jag hade generellt sätt ett eget statussystem som utgick från andra parametrar än andras, allra mest utifrån omtänksamhet och att göra sitt bästa, och jag betraktade att jag kontinuerligt blev omvald som kompisstödjare som det främsta jag åstadkommit i livet. Jag var jag, men väldigt ung. Oerfaren, och utan insikt i vad mitt liv skulle leda till; redan på en bana jag inte skulle kunna svänga av. Om jag hade kunnat gå tillbaka, skulle jag sagt något?  

 

Jag låtsades att allting var bra när jag var barn

Det är klart att jag skulle vilja krama flickan som grät varje dag för att hon inte tyckte att hon dög. Det är klart att jag skulle vilja ta hennes hand och hålla kvar när hon tänkte att hon ville dö. Det är klart att jag skulle vilja säga till henne att hon är det mest värdefulla som finns. Men samtidigt så vet jag att hon är stark och att hon klarar sig, även om det gör ont i mig för att jag kan se igenom den lättsamma fasaden i några för många inlägg. 

 

Under de tio åren som gått sedan jag för första gången klickade på "publicera" så har väldigt, väldigt mycket hänt i mitt liv och mycket finns dokumenterat här. I vissa inlägg kanske lite för mycket, men jag har sedan långt tillbaka beslutat för att inte ändra i mitt bloggarkiv. Och en ska ju inte glömma att jag skrivit många fler glada inlägg än ledsna; att jag under en majoritet av mitt bloggliv varit glad även om jag inte mått bra. Alla de inläggen där jag uttrycker glädje och tacksamhet är så värdefulla att titta tillbaka på - när jag skriver om vänner, om något roligt jag gjort eller om kommande planer... Det jag brukar säga att jag tycker mest om med bloggen är ju reseinäggen, men i ärlighetens namn så älskar jag nog vardagsinläggen ännu mer.

 

Konstigt är det, hur livet förändras. På ett sätt känns det som att jag vuxit upp på bloggen, vilket jag antar att jag också har. Nostalgiskt, inte sant? Det är konstigt för mig att föreställa mig en tid då jag inte börjat yoga, inte har kunskap om näring och hälsa och inte vet vad jag vill. Och det är konstigt att tänka på hur annorlunda mitt liv varit.