Jag gjorde i ordning mig hemma, mamma gjorde min frisyr som var inspirerad av Hermiones på julbalen 1994. Jag bar även hennes örhängen och de turkosa, remmiga kilklacksskorna från L.K.Bennet som ni sett tidigare. Min klänning var en långklänning med hög ringning som var ljusrosa högst upp men som sedan skiftade till mörkrosa för att till sist övergå i blått och kom från Jane Norman i London. 

 

Jag gick till balen tillsammans med mina vänner och mötte resten av årskursen på skolgården. Där minglade vi runt, tittade på allas kläder, drack jordgubbsbubbel och fotades. 

 

Efter ett tag bjöds vi in i ljushallen som var inredd i Sverige-tema. Där skakade man först hand med alla elever och lärare i årskursen (vilket blev över 100 handskakningar) och sedan satte vi oss till bords. Förrätten var italiensk tapas med oliver, ost, olika skinkor, melon, pesto, bröd och sådant, varmrätten bestod av potatisgratäng och kött med bearnaisesås och efterrätten var en slags kaka med grädde och jordgubbar - väldigt gott! (Eller så var det för att jag var så hungrig.) Under hela middagen höll diverse elever och lärare tal och vi körde en sista Stå upp-Sitt ner :')

 

Sedan dansade vi vals, salsa och bugg - pardanserna vi lärt oss på idrotten. Min danspartner var Martin men jag dansade med lite olika. Efter det var det fridans resten av kvällen och jag och Ellen (och stundtals Emelie) satt ute och drack drinkar och pratade tills balen slutade vid tolv. Då var jag med Agnes och Linn i någon timme innan vi gick hem.

 

Jag vet inte hur jag ska sammanfatta balen. Jag satt mest och funderade över livet och var spänd inför morgondagen. För mig innebär bal kostymer, långklänningar, avancerade frisyrer och snygga dekorationer. Ni som var där märkte nog att jag inte dansade heller så jag kanske inte har så typiska "bal-minnen". Men jag känner faktiskt att jag måste avslöja något. På mina och Klaras Potter Partyn dansar jag. Och sjunger. Mycket. Kan ni tänka er det va? Nej, nu slidar jag in på sidospår. Jag kommer antagligen inte minnas balen som något speciellt och jag kommer heller inte låta min hjärna korrigera minnet som jag annars så ofta gör. Det här är inte rätt tillfälle att bli djup men jag behöver ändå göra en avslutning på inlägget. Det är klart att jag skulle kunna minnas kvällen som en lycklig röra av Sparkling Sexy Hot Shot och skratt, men det är inte helt sant och även om det skulle vara mysigare att ha ett sådant minne, så tror jag att det ibland är bra att minnas verkligheten ^^

 

Åh, och P.S. Jag vet att jag inte brukar be om kommentarer, men nu när mina två kära trogna kommenterare är borta så skulle jag verkligen uppskatta om ni kommenterade på mitt scrapbooking-inlägg "First time we met you" eftersom jag vill höra era synpunkter. XX