Förra året skrev jag om ett roligt pyssel eftersom det årets största pyssel då ännu inte var klart. Egentligen hör väl detta därför mer till föregående år, men eftersom jag avslutade och gav bort det i år så har jag valt att skriva om det.

 

Den tredje januari fyllde min mamma sextio år. När jag hösten därinnan började tänka på en present så hade jag två kriterier varav det ena inte kunde gått bättre och det andra gick fullkomligt åt pipsvängen:

-Det skulle inte kosta för mycket, och
-Det skulle vara gjort med kärlek.

I mitten av november kom idén till mig att jag skulle göra en sextiosidig scrapbook med titeln 60 anledningar till att jag älskar dig där varje sida skulle innehålla en anledning och åtminstone en bild. "Det blir kalasbra", tänkte jag - behöver bara någon bok, lite papper och jag har femtio gratis foton från en printinghemsida. Det var här det gick snett i planeringen och det av två anledingar.

 

Den första anledningen skulle jag inse ganska snart och det var att jag inte hade reflekterat över tidsåtgången. Om ni någonsin sett mig scrapbooka så vet ni att jag generellt tar en månad på mig för att skapa en sida (möjligen tre eller två sidor om jag har flyt och mycket fritid). Nu hade jag alltså en dryg månad på mig att göra sextio sidor vilket är dubbelt så många sidor jag åstadkommit i mitt liv. Bara det att gå igenom alla foton vi har från min födsel till nutiden tog ju dygn! Vår extremt långsamma hårddisk har liksom 30000-50000 bilder och jag gick igenom ALLA. Och då var det ändå mindre omständigt än bilderna fram tills jag var sju, för från tiden är allt analogt. Då jag åkte upp till Stockholm fick jag i hemlighet ta ut alla bilder av värde från fotoalbumet och med hjälp av en på mammas jobb scanna in dem och sedan sätta tillbaka dem utan att mamma märkte. Och inte kunde jag skriva ut alla i en storlek - storleken beror ju på vad scrapbooksidan har för layout. Och för att bestämma layouten behöver en ha det mesta redo. Men för att bestämma layouten måste en ha fotona. Fishy circle. Sammanlagt fick jag skriva ut bilder tre gånger tror jag. Dessutom behövde jag spendera en hel del tid med att komma på sextio varierande anledningar som matchade bilderna.

 

Jag tror det hade blivit stressigt att göra boken på en månad även om jag varit ledig eftersom jag, när jag väl fått alla bilder, behövde snitta tre sidor per dag. Nu behövde jag göra det när jag dessutom pluggade heltid i Varberg, jobbade halvtid på Toys R Us, hade en låst rygg, polisförhör och alla bieffekter av det att hantera och julafton att fixa. Det är lite av ett under att jag överlevde?

 

Den andra anledningen till att planeringen snedtände var min budget. Till att börja med så kostade bokrackaren i sig 400 kronor och sedan tillkom papper och dekoration. Ett designark kostar 30 kr och om en då vill ha blommor, bokstäver, spetsband och annat smått och gott (som vattenkannor och grönsaker till #23. Du gav mig ett eget trädgårdland och startade mitt odlingsintresse, köksrutiga ramar till #9. Att du högtidsbakat med mig, och snirkliga hörn till #32. För att du aldrig hindrat mig från att fantisera), på varje så blir det inte så billigt.

 

Här hade jag tänkt gå simple and low budget och istället blev det tvåtusen kronor och över 150 timmar. Men det var givetvis värt det. Jag blev klar på hennes födelsedag och gav den till middagen. Sextio sidor - från #1. För att du älskat mig sedan innan jag föddes till #60. För att du är du, samt två extrasidor i slutet med ett brev och med tack till människor som hjälpt. Några veckor senare när hon återhämtat sig från den initiala chocken så sa hon low key att det var den finaste presenten hon fått i hela sitt liv. Och det gjorde givetvis allt värt det.

Pyssla på gott folk! Och ge personliga presenter. 

Namaste, Johanna