Sydafrika dag 9 - Knysna

 
Efter all jordning på Robburg dagen innan så vaknar jag tidigare än mitt alarm och bestämmer mig för att gå upp. Packar ihop allting och går sedan till frukosten där jag plockar ihop lite ananas och banan och ber dem lägga undan till senare. Sitter sedan ett tag i lobbyn innan jag går till Lotus Yoga Studio som enligt Google Maps ska ligga en gata bort. Det gör den inte. Jag hamnar istället på skolgården till en grundskola och känner mig relativt förvirrad fram tills att en städare hjälper mig och följer mig ytterligare två gator bort.

En härlig kvinna vid namn Kama leder klassen – en lugnare vinyasa - och jag tycker hon ser ut att inte vara speciellt mycket äldre än mig, men hon hade flera barn i mellanstadiet så jag omvärderar efter ett tag (men så var hon ju en yogi = vegan, så det förklarar saken). Vi är tre stycken och studion är fin med ett litet altare och en vackert målad vägg, men med halvdant golv. Tydligen så brukar de vara fler, men det är första dagen på höstschemat efter ”the holidays” (det är ju sommar här nu – skolan började veckan innan), och därför är vissa ännu inte tillbaka. Klassen är lugnare än vad jag hoppats på, men jag accepterar det och bemöter den som den är.

Efter yogan går jag tillbaka och passerar skolan som alla elever då är på väg in i. Nästan alla är barfota (de hade haft rast eller idrott tror jag) och två söta tjejer utbrister att ”you look very pretty!” när de ser mig – så gulligt! I lobbyn så möter jag mina föräldrar som ätit frukost och packat bilen medan jag varit borta. Kilar upp till köket och hämtar min frukt och vi sedan åker vi till Rawganic – en hälsokostinspirerad butik (men som sålde djurprodukter – skumt!), där jag hört att de ska ha kokosyoghurt. Butiken är fin, men tyvärr visar det sig att yoghurten är sötad (varför?!), så det blir inget av det och kvinnan som har den är dessutom väldigt oengagerad – tråkigt! Jag köper i alla fall fröknäcke och ett paket pekannötssmör som jag äter på min frukt i bilen medan vi påbörjar vår långtur mot Stellenbosch.

Vi stannar ganska snart i Wilderness i Organic Village där mina föräldrar köper kaffe från ett rosteri och jag en [blaskig och dyr] bärsmoothie med mandelmjölk och jordnötssmör från en restaurang vid namn Zucchini restaurant (som till min besvikelse inte sålde zucchini?!). Vi åker sedan vidare och överväger nästan att stanna eftersom Wilderness är så vackert och det var något vi ursprungligen funderat på, men bestämmer oss för att fortsätta.

Jag sover i kanske två timmar och vaknar då vi stannar för lunch i Swellendam. Mina föräldrar äter hamburgare och jag får lite zucchini med svamp. Är dock fortfarande mätt efter fröknäcket och pekan- och jordnötsnötssmören så det gör inget. 

-- // Här tar av något anledning min dagbok en paus till dag 11, men det var i alla fall inte vidare mycket som hände dag 9 eftersom det var en form av mellanresdag. Vi kom fram till vårt nya airbnb i Stellenbosch och åt middag hemma innan vi somnade. --//

Jag ber i övrigt om ursäkt för den risiga kvaliten på bilderna, vädret ville inte.

Sydafrika dag 8 - Plettenberg

 

Yogaklassen jag skulle på började först 8.30, så jag packar ihop mina saker och blir sedan körd av min pappa till Kula Yoga Space. Det är hemma hos Rosalin Dockendorff som har skapat en fin studio i sin källare och vi är drygt tio personer. Atmosfären är vänskaplig, på väggarna finns vackra citat och klassen är en lugn form av hatha som hon döpt till ”Forest yoga”.

Efter yogan äter jag frukost på SA Juicery – en acai bowl på blåbär toppad med banan, mandelsmör och krossade nötter, plus en kakao- och baobabsmoothie. Personalen är vänlig, men maten medio och jag är inte ens där i en timme.

Vädret klarnar upp och eftersom mina föräldrar packade bilen då jag var på yogan lämnar vi Plett direkt efter frukosten och åker ut till Robberg Island för att vandra. Robberg är en otroligt vacker halvö bestående av grönskande klippor och kritvit strand omringad av turkost hav. Jag går själv lite framför mina föräldrar och spejar på sälarna som jagar fisk nedanför i vattnet medan jag sörjer att ställen som Skansen existerar. Jämför deras pooler med havet liksom…  Det är så här de ska leva – fritt!

Det är varmt och bitvis mycket brant med en halvmysig doft av säl, men otroligt vackert. När vi gått en halvmil stannar vi på stranden för att tömma skorna på sand och äta picknicklunch – jag har med en sallad med zucchini, päron, bovete och basilika från SA Juicery, och mina föräldrar en baguette och diverse processat kött och djurmjölksostar. Efter ett kort och kallt dopp går vi tillbaka och eftersom jag tidigare fick så mycket sand i skorna att de blev för trånga så går jag barfota tillbaka trots alla myror.

Tillbaka i bilen sätter vi oss – sandiga – och kör till Knysna medan vädret mulnar. Kaféet vi planerat ha planeringsmöte på är stängt och vad vi kan se är allt annat också det, så vi åker upp i bergen för att försöka få rum på Peace of Eden. Medan vi åker börjar det spöregna och blixtra, och jag och pappa springer hukade in i första bästa dörr vilket visar sig vara köket. Normalt sätt så serverar de vegansk mat dagligen, men tyvärr skulle ägaren ha en night off och eftersom de bara har tältrum kvar så bestämmer vi oss för att åka tillbaka till Knysna ändå. Det känns lite synd eftersom Eden verkligen ser fint ut, men vi hittar ett hotell i trä nära Waterfront som vi tar in på istället.

Efter att ha fräschat upp oss (jag fick ett eget rum, yay!), så går vi ner till Waterfront där vi efter en hel del om och men hamnar på en fiskrestaurang. Mina föräldrar äter fisk och räkor, och jag får zucchini och sötpotatis med örter. Under hela middagen ösregnar det så mycket att bord får flyttas och personalen hämta stora skrapor för att mota iväg vattnet från att rinna in. Det blixtrar så att jag aldrig sett maken till och himlen lyser ständigt upp – otroligt häftigt! Som tur är slutar regnet till när vi ska till vårt hotell, så vi går tillbaka och sitter ett tag i lobbyn och surfar på boenden för nästa dag innan jag går upp och knyter mig efter en åttonde dag i Sydafrika.

Sydafrika dag 7 - Plettenberg & Nature's Valley

 
 
Jag vaknar i mitt egna rum till småmulet väder och eftersom det är lördag så har jag ingen yogapraktik idag. Istället åker vi ner till ett frukostställe vi planerat äta på, men efter att ha väntat en halvtimme i duggregn tillsammans med personalen på att chefen ska komma (något som tydligen hände relativt ofta...?), så övertalar jag mina föräldrar att vi istället ska åka upp till ett ställe i bergen som jag tidigare försökt övertyga dem till.

Detta visar sig vara ett fantastiskt beslut! Bocca Dolce är en vegansk restaurang som lagar mat på råvaror de själva odlar ekologiskt. Mannen som driver stället är otroligt passionerad och vi får ett underbart välkomnande! Solen tittar fram och vädret spricker upp medan vi blir ledda in i en stor och ljus tegelbyggnad med vackert välvda fönster och snidade möbler. Nästan allt som finns där har mannen och hans vänner tillverkat själva - till med huset! Jag får in färsk frukt dekorerad med blommor, en blåbärs- och myntasmoothie och guavabladste, medan mina föräldrar beställer in varsin vegan breakfast plate med olika grönsaker, nybakat bröd med hemmagjorda kompotter och veganska korvar, samt varsin kopp low acidic kaffe som de rostar själva! Kaffe är ju som bekant försurande för kroppen, och därmed inflammatoriskt, så det är ju klart bättre med ett lite lägre ph!

Halvvägs in i frukosten berättar en kvinna som jobbar där att en fotogrupp från en stad i närheten är på besök och att personalen ordnat med en liten föreställning för dem som vi gärna får titta på också, vilket vi givetvis tackar ja till. Vi blir visade till en stor sal med ett alldeles fantastiskt femton meter långt bord som mannen själv tillverkat. Det är dekorerat med pärlor, vackra ord och citat från Nelson Mandela och är verkligen ett hantverk! Mannen berättar att parlamentet lagt ett bud på att få köpa det till sin sal - hur coolt är inte det?! Han pratar om Nelson Mandelas arbete med en sådan passion att en blir tyst och bara lyssnar, och sedan blir vi dirigerade till ena sidan bordet för uppträdandet. 

Trummor börjar spela och in kommer sedan ett led med sydafrikanska flickor från en by i närheten. Två män spelar musik och flickorna sjunger och dansar medan fotograferna fotar och jag förundrat tittar på. Jag förstår inte vad musiken handlar om, men är ändå väldigt glad att jag får ta del av det.
 
Efter uppträdandet fortsätter turen uppe i de organiska trädgårdarna och mannen pratar passionerat om deras odlingsmetoder och hur mycket högre avkastning de fått sedan de övergick till att bruka jorden ekologiskt och utan tillsatta animalier. Mina föräldrar lyssnar fascinerat vilket gör mig mycket nöjd - ekologiskt är ju logiskt! Innan vi sätter oss i bilen tackar vi varmt för allting och köper med oss några örteer, kaffe och sojabönor de odlat.

Vi åker vidare genom Nature's Valley (ett stort naturreservat) och sedan till Storm River för att gå på Storm River Suspension Bridge som mina föräldrar fått för sig är ett måste. Vandringen dit och tillbaka tar runt en timme och jag går i förväg så att jag kan gå själv och fokusera på naturen. Vandrar genom tunnlar av grönska, slingrande träd och ser vattenfall och blommor. Bron är fin, även om jag ändå inte helt kan säga att jag förstår hajpen, och när vi kommit tillbaka till parekringsplatsen så äter vi lunch på matstället där. Mina föräldrar äter varsin kycklingsallad medan jag tar en fruit bowl, och sedan - efter att ha aktat oss för de lite för närgångna gnagarna som finns överallt där - fortsätter vi mot det jag längtat efter mest på hela Garden Route - Old Tree!

Som de flesta vet så har jag en väldigt stor respekt för träd och är mycket fascinerad av dem, deras liv och relation till oss och naturen. Old Tree är en åttahundra år gammal yellow wood och det är väl nästan pinsamt att säga, men jag blev genuint nervös på vägen dit. Alltså på den nivån att jag inte kunde djupandas och var allmänt spattig och spänd, haha. Eftersom det är sent på eftermiddagen är det bara vi där och jag går snabbt på de anlagda plankorna som snirkligt tar en genom skogen fram till trädet; vid varenda krök så tittar jag - är det där? Nej, inte än. När jag väl kommer fram behöver jag dock inte fråga mig om det är det, för det är ingen tvekan. Jag har som barn sett några väldigt gamla träd i USA, men då var jag inte lika fascinerad (inte så att jag var ofascinerad, men de stod på en nöjespark och om du är sju och är omringad av alla Disneykaratärer och massor av karuseller så blir fokuset lätt splittrat). Jag tittar upp mot Old Trees krona, känner mig nästan andlig och går fram till trädet och kramar om stammen. Känner livet i det och tänker på hur många som kramat det genom alla århundraden. Trettiosex meter hög och nio meter i omkrets. Det är mäktigt. Under resan hem är jag försatt i tankar. 

Liksom dagen innan promenerar vi ner till centrum och äter middag på The Table igen och jag beställer en bowl med pumpa, cashew, quinoa och zucchini. Alla är lite trötta efter ännu en händelserik dag och efter en taxirea tillbaka upp somnar jag, drömmandes om träd.