Historien om Albus

Här är jag och min nya bästis Grönkålsplantan Albus.

Här väntar jag och Albus på bussen. Vi kunde inte sitta i busskuren eftersom Albus var orolig efter att ha blivit uppdragen så sent i livet och behövde känna sig grundad. 
 
Så här såg vår utsikt ut när vi väntade på bussen. Detta är alltså dryga trettio minuters bussresa från mitt hem. För vem färdas inte i åttio minuter för en grönkålsplanta vid namn Albus?
 
Bussen gick en gång i timmen så jag och Albus pratade och fånade oss. Ser ni vilken poser han är?
 
Här är jag och Albus på bussen. Han var lite orolig.

Så här såg Albus ut i min cykelkorg. Albus är jättestor.
 
Jag visste inte riktigt hur detta skulle gå till eftersom Albus dessutom var väldigt ostabil då han inte hade rötterna på jorden.
 
Det såg slutligen ut så här. Är det olagligt att cykla med en grönkålsplanta vid namn Albus framför sig?
 
Nu är Albus planterad. Jag hoppas han överlever så att jag kan äta av honom länge. Annars får jag gör jättemycket chips av honom på en gång.

Såjordstider

 
Titta på mina små barn! Dessa bilder togs för en dryg vecka sedan då jag planterade om bebispumpaplantorna till större, och nu är både de och moröttsbebisarna (vänstra bilden) dubbelt så höga - så mycket moderskänslor! Även spenaten och persiljan har kommit upp, liksom luktärtorna till mamma. Hoppas att de alla kraftar till sig till innan jag åker, så att de som ska transporteras till Stockholm klarar resan, och de som ska stå kvar kan gallras för att vara närmare tre månader utan mig. Det känns lite jobbigt att lämna dem - vill ta med hela pallkragen, haha!

I övrigt så har jag supermycket i skolan nu, vilket känns ovant för mig eftersom så mycket är praktiskt. Arrangerar ett konst-evenemang i helgen och nästa vecka är det en stor tvådagars kickoff med Mästarnas Mästare-tema. Och så en fyratimmars hemtenta (!), två seminarium och tre inlämningar på det. Det gör dock inget för jag är glad ändå (önskar bara att mitt ben också skulle bli glatt för jag har så mycket träningsabstinens att jag nästan spricker). Njuta av solen! Namaste, Johanna. 
 
P.S. Gjorde en jättegod lasagne i förrgår, men hade missberäknat hur sugen jag var på lagret av marinerade svampar och lagret av tomatsås att jag bara fick färs, zucchini och ost kvar. Detta resulterade i att jag gjorde en sallad som lunch och hade mackor med färs till och dessa mackor blev gudomliga! Hade på zucchini, färs och toppade med lite arame och basilika och det var alltså himmelriket!

Polka striped tulips



Jag är förälskad. 
   Solen ger oss värmande strålar och jag gör mitt bästa för att tacka, böjer nacken och för samman händerna mot den blå himlen. Shanti. 
   I bikini på den lilla uteplatsen kisar jag mot mina tulpaner; efter de senaste givande dagarna slog igår den första ut och idag den andra och de är så bedårande att jag kan inte sluta kika på dem. Polkarandiga med blekt gult i mitten. Påminner om om hemmagjord kokoslillyoghurt med hallon och solsken.
   I pallkragen tittar morotsbarnen upp i två små rader, och inne i miniväxthuset stack igår några bebispumpor och bebisbönor fram sina hjärtblad - så gulliga... En vaxböna stack till och med ut sin rot åt fel håll ur torvkrukan, såg ut som en liten fot!
   Tur att hjärtat har en så stor kapacitet för annars hade jag inte klarat av alla moderskänslor här där jag ligger på rygg och blundar mot solen. Tar en klunk vatten och njuter av hur underbar världen är.
   Och så tulpanerna. I oktober skrev jag om när jag inhandlat dessa - så länge sedan det var och ändå alldels nyss. Märkligt. Jag tar en klunk till från vattenflaskan och sätter mig långsamt upp medan jag ströbläddrar i min bok och lyssnar på humlornas surrande, bilarnas avlägsna brus och musiken och småpratet från balkonger ovanför mig. Det luktade sommar när jag cyklade från campus och även om skinnryggsäcken med en japansk jordgubbe är fylld av skolböcker så kan de vänta. 
  Just nu tänker jag bara njuta.