• Started studying at KPJAYI ꧂

Yesterday I started studying at KPJAYI. How can something be so dreamily surreal you can't stop smiling at the same time as it feels completely natural because it's like coming home? I am so happy and grateful for having made it here, for the people - both physically and those in spirit - who have dedicated their life to pass on this practise, and especially for being here with Lisa and Magnus! 

Remember an insta story back in May of me swirling around under a cherry tree, half crying out of happiness? That was when I got accepted at KPJAYI and now I AM HERE! And my teacher is here with me?! I feel so loved, surely I must be the luckiest girl on Earth... [02-08-2018]
 
Den här bilden är nog min favoritbild på jorden. För hur fint är det inte att ha en bild på när en är som lyckligast? När jag satte mig där efter första chantingen, vid den röda väggen och skylten, omsvept av shalans energi, och med Magnus som skämtade, Lisa som efter en månad i Mysore utstrålade en kärlek jag inte kan beskriva och som spontant först höll om mig när jag satte mig för bilden... Jag kände mig content på en nivå som jag aldrig tidigare upplevt. Tacksamhet, glädje och kärlek. Kärlek, kärlek, kärlek!
 
Sandarsita Svatma Sukhava Bodhe.

Lucka 16: Opublicerat inlägg - To choose

 

04.56 August the 13th, and I am on the underground. The sun breaking the horizon while I walk the silent streets of my town; a floral scent blending with the crisper air that whispers about the passing of time, circle of life.
    But it is not like before; the Summer winds flirting with the Autumn leaves. Bare arms and a homemade mat bag getting unzipped, the vibration of our chanting reaching the very heart of my soul.
   Set a goal. Reach further.
   Commit. Because I want to feel that I am alive. Laugh. Focus. Dedicate. Love. And as I bend backwards, letting my fingers touch the ancient ground one by one, the shining sun turns my hair into gold. I want to live my life happy.
   Commit. Because when I lift my leg, I do so slowly. Practice control. No thoughts; nothing else exist than the present. Create beauty, live in harmony. Slowly, with control. It is difficult and I am so, so in love. 
   Commit. Because I want to be happy for being me. Ekam, dve, treeni. Pointing my toes; breathing. And I am.
   Clouds dancing from a turquoise cirrocumulus to a still altostratus, the trees standing tall and not quite as green as last week. The day yet unwritten, and I do not know w hat will have happen. But even if a nimbostratus would come upon us, I would not mind because I have a guiding light brighter than everything else. I am a student, searching for truth. And while I do not know what will happen today, I do know that when the sky reach the indigo of a Summer night I am deep asleep, happy. Because I follow my heart.

To quote what Paramaguru Sharath Jois said yesterday: "Heaven is here. And hell. We all have both, you choose."

 

I made my choice. Do so you too.

P.S. My eternal gratitude goes out to you all, and especially Yogashala, Lisa Laler and Sharath Jois for making my last days indescribable. Thank you. 


Opublicerat inlägg från i augusti

Lucka 2: Ett minne - Sharath Jois EU tour

 
Klockan är 4.30 när jag stiger upp. Har knappt sovit en blund, men min prana strömmar och jag är klarvaken innan jag ens slagit upp ögonen. Solen har redan korsat horisonten och är på väg upp, men ändå är det ännu helt stilla ute; den där energin som bara finns på tidiga morgnar ligger tät över tunnelbaneperrongen där jag står ensam med min egensydda väska på ryggen. 
   Sommarstaden sover ännu när jag swischar igenom den; bara några få människor som fortfarande är vakna sedan kvällen innan är uppe, och de tittar på mig för att mina chakran snurrar så synkroniserat att det syns. Och jag ler. Tysta gator och en doft av sommarblom som blandar sig med virvlar av kallare luft som visar om tidens gång; livets cirkel.
   Trots att det är över fyrtio minuter kvar sitter flera redan utanför Erikshallen och väntar. Själar i jakt på något större. I receptionen får jag ett gult kort med texten Paramaguru Sharath Jois Europe Tour 2017. Under står mitt namn. Är det här det mest värdefulla jag ägt? Jag följer människorna genom gångarna till den stora hallen, knyter av mig mina skor och rullar ut min matta på den tredje raden medan min blick iakttar allt som händer. Barfota fötter som vant går över golvet, mattor som rullats ut tusentals gånger och etablerade uppvärmningsövningar. Jag är så otroligt lyckligt lottad som får vara med. 
   Sharath sitter på en liten märklig stol längst fram. Han har suttit där i tio minuter och iakttagit sin klass. Den mest erfarna utövaren i världen... Tre minuter i reser han sig upp: "Samastitihi!" 
   Och så börjar vi.
 
Ett fenomen vi studerat oräkneliga timmar på min universitetslinje är flow. Känslan som uppstår när utmaning och färdighet möts på en hög nivå. Och det är precis vad jag upplevde de tre sista morgnarna som jag fick äran att delta i Sharaths vecka i Stockholm. Det spelade ingen roll att jag då i augusti ännu inte gjorde längre än till Buja Pindasana. Det spelade ingen roll vem jag var eller var jag kom ifrån. Det enda som spelade roll var att jag var där.  Alla där hade ett mål och vi delar alla upplevelsen av underkastelse till den metod vi tror på. Och när jag slöt mina ögon och förenades med universum så visste jag att jag var rätt. Och den känslan gör det värt det. 
 
Den här upplevelsen är så unik i mitt liv att jag saknar ord, vilket nog märks i texten. Tack till Yogashala, Lisa, Sharath och alla andra som möjliggjorde det hela. Det heliga ljuset i mig ärar och ser det heliga ljuset i er.
Namaste, Johanna

P.S. I lila outfit på orange matta på tredje raden ser ni mig.