Unicorn Smoothie Bowl


Smoothie bowls på hallon, pitaya och spirulina.

När pappa besökte mig i maj för att plocka med mig till Stockholm så lagade jag givetvis mat till honom (jag lagar mat till alla som kommer på besök, så kom!), och det här var vår frukost! Jag har inte delat speciellt många smoothie bowls på sociala medier vilket är märkligt eftersom jag varit besatt av dem en bra tid. Hur som helst så gjorde jag i alla fall dessa (är ju det perfekta sättet att regnbågsblanda näringsämnen!), pimpade med lite diverse och dukade upp på en filt vid det stora trädet på min innergård. Jag är osäker på om min pappa hade ätit en smoothie bowl tidigare, men hans gick åt väldigt snabbt i alla fall så det gjorde mig nöjd.
 
Hoppas ni alla har en fin sommar!
Namaste, Johanna som sedan en månad tillbaka INTE får i sig sin dagliga smoothie bowl eftersom alla strömavbrott gör att frysar inte är något en kan använda + att det är svårt att få tag i någon större variation av saker av mixa om en vill ha eko (vilket en verkligen vill här!). En överlever det också, men det är faktiskt ganska jobbigt. Jaja, jag är ju på den bästa platsen på Jorden så klagar ändå inte!

Födelsedagspresenter

Konsten att inte dö av Michael Greger - Kussarna
The remains of the day av Kazuo Ishiguro - Farmor
Doing Good Better av William MacAskill - Mormor
Limegrön skål från Gerbera till min samling - mig själv
Jordningslakan - M & P
Vintagekjol jag second handat - Farmor
Röd polo i eko bomull från Armed Angels - mig själv
Ekologisk grön necessär - Påskägg*
Ekologiska trosor - Mormor
Yogablock i kork från Yogiraj - Kussarna
Astanga Yoga Anustasana av R. Sharath Jois - mig själv

*Jag insåg efter fotot att denna ju var mitt påskägg och inte en födelsedagspresent.
 
Det är två månader sedan jag fyllde år och det finns även två anledningar till varför jag publicerar mina födelsedagspresenter först nu. Den första är att allt inte kommit förrän nu i veckan, och det andra att jag debatterat med mig själv hur materialistiskt det är att skriva vad en fått för presenter. Jag har dock kommit fram till att även om jag började skriva om presenter i ett kommersiellt och möjligen statusrelaterat samt identitetstärkande syfte, så har de senaste gångerna främst varit ur ett konsumtionsperspektiv. Eftersom jag tycker att presentgivande, konsumtion och ansvar allt är väldigt intressant och viktigt så väljer jag därför att skriva om vad jag fick. 
 
Så gällande de fyra böckerna så finns där inte jättemycket att säga. En yogabok av min paramaguru, Doing Good Better som Ollie tipsat om och som handlar om hur en som individ kan påverka samhället genom att stödja rätt organisationer och företag (vad jag själv ofta pratar om?), en litterär bok från Farmor eftersom hon anser det obligatoriskt och Michael Gregers kända bok om vad vi kan göra för att inte dö i förtid. Om jag ska säga något om böckerna så är det att jag blev väldigt glad av att just kussarna gav mig Konsten att inte dö, är nöjd över att äntligen fått tillfälle att köpa Sharaths bok och ser fram emot att läsa de andra två. Kläderna kommer alla komma väl till pass (och kjolen är så vacker att jag nästan inte klarar det! Handsydd i Indien på sjuttiotalet!). En necessär är väldigt välkommen (särskilt inför sommaren!), och ni ska se hur många praktiska fack den har - himmelriket för sorteringsfolk! Gällande yogablocken så använder ashtangis sällan props, men det kan vara bra att ha som ingångsport till vissa asanas (sådant bör en dock fråga sin lärare om först!). Lakanet ska bli kul att testa (jag får återkomma om det) och skålen är ett välkommet tillskott till min samling. Helt enkelt så fick jag väldigt fina och bra presenter som jag är jätteglad för! 

Namaste, Johanna
 
.
.
.

Detta inlägg blev av okänd anledning inte publicerat i maj då det skrev, utan istället i augusti. 

10 år och 1700 inlägg


Sextonårig Johanna i höstskogen.
 
Den 7 augusti 2008 - för tio år sedan idag - så skapade jag den här bloggen. Jag var tolv år gammal, hade just gått ut mellanstadiet och min kompis Maia som jag då benämnde som "Majs :) <333" hjälpte mig skaffa den. Jag särskrev, använde talspråk och satte hjärtan efter det mesta. Jag var i den märkliga övergångsperioden i livet då en spenderar hälften av tiden med att gunga gungbräda och leka med sudd, och andra hälften med att testa parfymer och köpa spetstrosor. Jag hade börjat baka och några månader senare skulle börja laga mat en gång i veckan, vilket skulle lägga grunden för det intresse i mat och näring som jag har idag. Att läsa böcker och pyssla hade jag älskat sedan dagis och jag hade nyligen börjat scrapbooka; fem månader senare skulle jag få min första kamera. Jag värderade skolan väldigt högt - på många sätt för högt - och stod upp för det och mig själv vilket ofta gav konskekvenser. Jag hade generellt sätt ett eget statussystem som utgick från andra parametrar än andras, allra mest utifrån omtänksamhet och att göra sitt bästa, och jag betraktade att jag kontinuerligt blev omvald som kompisstödjare som det främsta jag åstadkommit i livet. Jag var jag, men väldigt ung. Oerfaren, och utan insikt i vad mitt liv skulle leda till; redan på en bana jag inte skulle kunna svänga av. Om jag hade kunnat gå tillbaka, skulle jag sagt något?  



Om jag kunde skicka ett brev till mig själv
ett samtal i tiden med flickan som skäms
Om hon skrev tillbaka till mig här och nu
vet jag svaret, det är inte ljust
 
Jag orkar inte mer, vill inte vara kvar
Jag längtar efter något, men vet inte vad
Jag orkar inte mer, kan inte ge mig av
Jag låtsades att allting var bra när jag var barn


 
Det är klart att jag skulle vilja krama flickan som grät varje dag för att hon inte tyckte att hon dög. Det är klart att jag skulle vilja ta hennes hand och hålla kvar när hon tänkte att hon ville dö. Det är klart att jag skulle vilja säga till henne att hon är det mest värdefulla som finns. Men samtidigt så vet jag att hon är stark och att hon klarar sig, även om det gör ont i mig för att jag kan se igenom den lättsamma fasaden i några för många inlägg. 
 
Under de tio åren som gått sedan jag för första gången klickade på "publicera" så har väldigt, väldigt mycket hänt i mitt liv och mycket finns dokumenterat här. I vissa inlägg kanske lite för mycket, men jag har sedan långt tillbaka beslutat för att inte ändra i mitt bloggarkiv. Och en ska ju inte glömma att jag skrivit många fler glada inlägg än ledsna; att jag under en majoritet av mitt bloggliv varit glad även om jag inte mått bra. Alla de inläggen där jag uttrycker glädje och tacksamhet är så värdefulla att titta tillbaka på - när jag skriver om vänner, om något roligt jag gjort eller om kommande planer... Det jag brukar säga att jag tycker mest om med bloggen är ju reseinäggen, men i ärlighetens namn så älskar jag nog vardagsinläggen ännu mer.

 

Fjortonårig Johanna äter frukost.

Trettonårig Johanna har sommarlov efter sexan med tvåårig Moltas.
 
Fjortonårig Johanna på Fotografiska.

Konstigt är det, hur livet förändras. På ett sätt känns det som att jag vuxit upp på bloggen, vilket jag antar att jag också har. Nostalgiskt, inte sant? Det är konstigt för mig att föreställa mig en tid då jag inte börjat yoga, inte har kunskap om näring och hälsa och inte vet vad jag vill. Och det är konstigt att tänka på hur annorlunda mitt liv varit.



Jag skriver för att minnas, men ändå undrar jag ibland: hur mycket minns andra människor? Och hur mycket kan de förstå? Vad av det som är uppenbart för mig är uppenbart för andra? När jag läser mitt arkiv kan jag se så många specifika händelser som jag delvis vill gå in i och stoppa, men jag vet också att efter ett tag förändras inläggens natur och berättar inte längre om händelser som skulle göra allt värre, utan tvärtemot. Det finns ett inlägg i vilket jag för första gången skriver om yoga, det finns ett inlägg om en morgonpromenad under vilken jag känt dofter, det finns hemlighetsfulla inlägg där jag drömmer om framtiden och det finns ett inlägg där jag skriver att jag måste resa till Bali. Efter det har inläggen en annan ton - jag flyttar till min första egna lägenhet, jag börjar på universitetet och allra mest så njuter jag av livet.

Jag tycker om min blogg för att den är äkta. För att den porträtterar livet. Och för att den alltid funnits där för mig när jag behövt skriva. Så grattis till bloggen tio år! Nu kör vi vidare!

Namaste, Johanna i Indien ♥


 
Jag vill att du vet att varje monster dör ut
Att ditt självhat och dödslängtan kommer båda att ta slut
Och bortom ditt åskmoln finns en ljusare sky
Du vet svaret, det är ljust