Jag inser att det var väldigt oansvarigt att förklara bloggstopp utan att uppge en anledning så jag kan väl göra det. 

 

Oftast är jag närvarande nog att kunna bedömma vad som är okej att göra och vad som är över gränsen, men ibland är jag inte det. Och då utgör jag en fara för alla. Det vet jag för det har hänt ett flertal gånger.

   Och jag vill inte skada er. Jag vill inte få er att må dåligt. Jag vill inte vara den människan. Mer.

   Och jag är medveten om att det inte går. Jag är medveten om att så länge jag lever, och även efter det, kommer jag förstöra människors liv.

   Jag skulle gärna säga att det är något jag tappat kontrollen över, och att jag inte kan styra över det. Men det kan jag. Jag kan själv bestämma. Och ändå fortsätter jag skada alla. Hela tiden. För det är sån jag är.

   Förstår ni inte?

   Jag kommer aldrig bli bra. Och jag kommer aldrig sluta skada er.

   Men jag kan sluta skriva texter som får er att må dåligt. Så därför förklarar jag bloggstopp.

Min hjärna är otroligt ledsen för allt jag ständigt utsatt er för.