Eat Pray Love
Eat Pray Love av Elizabeth Gilbert
In her early thirties, Elizabeth Gilbert had everything a modern American woman was supposed to want—husband, country home, successful career—but instead of feeling happy and fulfilled, she was consumed by panic and confusion. This wise and rapturous book is the story of how she left behind all these outward marks of success, and set out to explore three different aspects of her nature, against the backdrop of three different cultures: pleasure in Italy, devotion in India, and on the Indonesian island of Bali, a balance between worldly enjoyment and divine transcendence.
Det är en så enormt rar och otrolig känsla att läsa en bok och veta med sig redan innan en vet hur den boken kommer att fortgå och sluta att "det här är en av de bästa böckerna jag kommer läsa i mitt liv". Redan i det första kapitlet, eller den första pärlan som böckernas avsnitt kallas, förstod jag att den här boken var något helt annat än vad jag tidigare mött; den här boken var min själ, min potential, min framtid. Den här boken var jag.
Jag började läsa Eat Pray Love innan återfallet och således har läsningen av den tagit en längre tid. Från den korta tiden i början då jag läste så fort jag hade en stund över (under frukosten, på tunnelbanan, i väntrummet), till att jag inte läste alls, till att jag klamrade mig fast vid den för att den var det enda ljuset jag hade. Om än enbart med några få fingrar, så hängde jag ändå i den och hade jag inte haft den att hänga i så kan jag inte garantera var jag skulle vara nu. Så viktig är den.
Den här boken ligger mig nu så otroligt varmt om hjärtat att bara tanken på att inte ha den i min ägo får det att fysiskt kännas i min kropp. Jag har fler nervikna citatsidor i denna än jag vikit ner totalt i andra böcker det senaste året. Den är ren, ärlig och vacker på ett sätt jag tror få kan förstå.
Boken är en självbiografi, uppdelad i 108 berättelser, fördelade jämnt i tre delar om 36 berättelser var, och dessa beskriver den resa som Elizabeth Gilbert - Liz - gjorde under ett år. En resa både runt jorden, men framför allt inom henne själv (och därmed genom hela livet, tiden och verkligheten). I den första delen reser Liz till Italien för att lära sig konsten att njuta ("Eat") genom att lära sig italienska, unna sig saker och äta gott. Hon beger sig dit ensam för hennes tid är kommen då hon måste resa själv för sin egen skull. Precis som mitt hjärta sa till mig en kall decemberkväll, sa hennes hjärta det också. Jag vet. Jag har hört. Vissa individer opererar på så många plan för att deras inre är trasigt och det är för överväldigande. Ibland flippar livet ut så fullkomligt att en måste resa ensam för att sluta fred med sig själv.
"When the question is raised, "What kind of God do you believe in?" my answer is easy: "I believe in a magnificent God." (s.15).
Vi tror båda på en helighet. Hon väljer att benämna den vid Gud, vilket jag inte gör, men det gör desamma. Vi känner samma sak. Jag har sett och känt det vita. Det rena. Jag tror jag också.
I bokens andra del flyger hon vidare till Indien för att lära sig hängivenhet ("Pray") på ett Ashram. Nu tar hon upp yogan och börjar praktisera. Det handlar om självkontroll och hängivenhet. Jag vet det också. Jag har också känt. Jag vet precis. Och att läsa den här boken påminde mig i mina mörkare stunder om att det alltid finns krafter en kan kultivera.
I den tredje delen avslutar hon med Bali för att hitta Balans ("Love"), där hon vågar släppa in kärlek i sitt liv. En av dem kraftigaste citaten från den delen är följande:
"[The cat who lives in Liz's Balinese house] moans crazily the rest of the time like he's having Vietnam War flashbacks. Oddly, I don't mind this. I don't mind anything these days. I can't imagine or remeber discontent."
Om jag en dag når hennes vishet och kontroll så kommer det att bli bra. Meditationen hon gör på sidan 342-343 har mig så tagen att jag inte finner ord. Jag läste då alltså ut denna bok igår och det är därför jag fortfarande är förhållandevis ostrukturerad och överväldigad i denna recenssion. Men det här är min favoritbok. Utan tvekan. HerreGUD.
Nu ska jag tina kokosmjölk inför en njutbar frukost imorgon, kvällsyoga för att försöka och sova för att vila. Tack Elizabeth Gilbert för att du delade din resa på ett så privat sätt. Om jag överlever det här ska jag dela min med.
