Skillnaden på bloggpaus och bloggstopp
Skillnaden på en bloggpaus och ett bloggstopp är att en bloggpaus är temporär. Exempelvis så förklarade jag i november 2010 bloggpaus, med motiveringen att jag ville ha just en paus i livet. // Följande kommer från SAOL:
- PAUS pa[comb_0361]us; best. -en; pl. -er.
[jfr t., eng. o. fr. pause]
(i sht kortare) uppehåll l. avbrott (i ngt som därefter fortsättes)
l. i fråga om en längre tids uppehåll i en värksamhet o. d.;
"Under pauserna, bör skolmästaren föra noggrann uppsigt öfver barnen." - STOPP ss. interj.
[av eng. stop, eg. imper. av stop]
en uppmaning l. en befallning att stanna l. vänta l. upphöra med ngt o. d., ofta liktydigt med: stanna! håll! halt! "Vakten ropade: Stopp, nu får du sluta! Nu har du gått väl långt! Vi hört nog!"
Då jag nu skrivit detta förutsätter jag att ni kan föreställa mig vad jag menar.
Så nu undrar ni varför jag bloggar igen. Ni vill veta vad som har förändrats.
Men saker förändras varje dag. Till exempel är ditt förra sommarlov avslutat, men du kan ändå minnas det. Och om du minns tillbaka om fem år kommer du minnas något annorlunda, även fast sommarlovet i sig inte ändrats. Det som förändras är omvärlden, och om omvärldens syn på något förändras - förändras då inte saken själv? En världsomvälvande beständighet kan inte leva i en ständigt rörlig existens.
Och jag vet inte. Men om du andas på ett fönster och ritar ett hjärta i imman så måste du fortsätta andas på det för att det ska synas. Och det är klart du kan gå iväg. Men då kan du aldrig veta om hjärtat finns kvar nästa gång du andas. Eller om det är borttvättat. För kanske har någon tvättat fönstret och gjort det klart och rent. Gjort det fint. Som alla vill att fönster ska vara.
Och jag vet inte. Men om du andas på ett fönster och ritar ett hjärta i imman så måste du fortsätta andas på det för att det ska synas. Och det är klart du kan gå iväg. Men då kan du aldrig veta om hjärtat finns kvar nästa gång du andas. Eller om det är borttvättat. För kanske har någon tvättat fönstret och gjort det klart och rent. Gjort det fint. Som alla vill att fönster ska vara.
När jag liten brukade vi basta hemma hos mig, och vi ritade alltid med våra fingrar på glaset. Hjärtan, stjärnor, blommor, regnbågar, hundar och bokstäver - glaset var ständigt för litet för allt vi ville säga.
Men sen gick tiden och bokstäverna som sa att vi skulle vara bästa vänner för alltid tvättades bort. Och ingen ritade längre på glaset för vi växte, och vi förstod. Vi förstod att ingen vill ha ett smutsigt glas.
Och det är det som är skillnaden på en bloggpaus och ett bloggstopp.
Annars är smutsiga fönster de enda intressanta, egentligen. Ett fönster som aldrig besudlats har aldrig använts, har aldrig blivit genomskådat, och har inte fått ta del av de levandes kvicka, förgängliga men erbarmligt värdefulla tillvaro.
Så jag föredrar mycket hellre ett fönster som visat att det även funnits andra berättelser, än ett som är helt rent, kliniskt steril och utan karaktär.
Smuts är efterdyningarna av liv.
Man kan förstås få smuts utan liv, men utan liv så finns det ingen som noterar att det är smutsigt. Smuts är en signal till allt levande, att det skett en förändring från det tidigare pristina läget. Att här har drakar varit, om inte nu, så en gång i tiden.
Och det är ett stöd. Att veta att man inte är den enda som levat, utan att annat gjort det. Att det finns annat med ett oerhört egenvärde som funnits och brunnit med liv, det är mäktigt. Det är därför vi ser på smuts från århundraden som gått, på burlesk graffiti i Pompeji, och tar in så mycket av dem. För att det är berättelser, och om det är något vi människor gör, så är det att skapa och lyssna på berättelser.
En berättelse är ju då helt enkelt, på det mest grundläggande planet, det oundvikliga försöket att kommunicera. Det är därför vi är så beroende av dem, för att dom ger oss perspektiv på ett annars väldigt stort och farligt universum.
Men berättelser är inte bara till för andra. Berättelser hjälper också den som berättar den, genom att ge dem ett utlopp för sina upplevelser och känslor, och förmågan att formulera sina sannaste ord på ett så ärligt sätt som möjligt.
Ett smutsigt fönster är inte ett värdelöst fönster: tvärtom, faktiskt. Ett smutsigt fönster är ett fönster som varit del av liv, och dess berättelse är oerhört mycket mer intressant och hjärtrik än något kristallklart fönster. Ens om smutsen försvinner efter ett tag, så har det åtminstone funnits en stund, dansat sin dans, tänt sin låga, och berättat sin saga.
- Hjärtliga hälsningar, K.I.A.