Märk väl den prioriterade sittplatsen.

Den 3 januari fyllde min mamma 60 år. En pigg jag, trött papi och ännu tröttare kurre väckte vid 6 med sång, bricka och buffar. Jag hade gjort hennes favoritfrukost bakad gröt (tar bara en knapp timme) och skrivit "60" i blåbär ovanpå, och den serverades med hallon- och timjan-te och den obligatoriska Sverige-flaggan. Pappa gav henne ett par jättefina diamantörhängen från Sandberg (som han köpt dagen innan efter att två dagar innan vetat vad han skulle ge, haha...), och jag hade med paket från Farmor som gömts i min garderob sedan hon var här i mellandagarna. En vegansk matlagningskurs hos Renée Voltaire, en grön salladsskål från Ståhl (att servera det hon lärt sig i) och två tallrikar i valfri färg från Ståhl (mamma samlar på deras serie Arabesque). Min egen present var inte klar än, så jag satt tyst och mystisk medan hon åt och gick sedan för en märklig halvyoga i källaren (gick inte till shalat för mammas skull).

På kvällen åt de fiskar pappa köpt (jag åt curry), men innan vi högg in så gav jag min present som äntligen var klar.

Min present är det mest krävande projektet jag gjort. Med en och en halv månad kvar bestämde jag mig nämligen för att göra en scrapbook titulerad 60 anledningar till att jag älskar dig med 60 (+2) sidor med en anledning och minst en bild på oss på varje. Jag tänkte lite löst att det var bra eftersom jag i min ekonomiskt ansträngda situation inte behövde köpa en massa och att jag kunde sitta och småfixa med boken när jag hade tid över.

Så väldigt missberäknande jag var.

För det första kostar ju själva pärmen i sig minst 300 och varje enskilt ark 20-30 kr/styck. Därtill tillkommer alla dekorationer (blommor, andra papper, spetsband, snören, sjuka mängder lim etc etc) och framkallningen av de 150 fotona... Haha. Jag var dock helt på det klara med att det semiotiska värdet skulle vida överstiga pengavärdet, så det gjorde inget att jag fick nalla lite på sparkontot. Tiden däremot. Tiden. Jag har ju då inte åstadkommit 60 scrapbooksidor i mitt liv (inte ens 30), så att göra det på en månad... Ja, ni förstår ju. Bara att gå igenom alla foton vi tagit i mitt liv och hitta 60+ som inte bara var fina utan som dessutom passade med en anledning tog flera kvällar. Jag snodde med mig (den kilotunga) hårddisken till Varberg när jag var i Stockholm och vände i november, och så behövde jag sedan vänta på framkallning i två omgångar. Bilderna från mina sju första år fick jag dessutom vänta ännu längre på eftersom de enbart fanns analogt i Stockholm. Fick vara mycket sneaky när jag snodde bilder från fotoalbumen för att inscanningshjälp av bästa Jakob på mammas jobb. Sammanlagt tog boken 60 timmar.

Jag gjorde medvetet priortieringen att jag inte skulle ligga på dödsbädden och ångra att jag behövde omtenta, men däremot garanterat skulle ångra om jag inte kände att jag gjort allt för att visa andra kärlek. Så om det var rimligt att jag gjorde den? Nej. Om jag skulle valt att göra den igen? Ja.

Boken hade 62 sidor varav 61 visade en bild på mamma som håller Johanna 1 år på Farmors gräsmatta i Växjö helgen jag lärde mig gå och en liten text som jag läste när jag gav över boken. 

 

 

Mamma blev glad för boken. Och jag mådde bra av att göra den.

Dagen efter kom Nina (mammas närmsta väninna) och Hasse, mammas barndomskompisar Sanne och Ullis, Moster Anna och mina kusiner och firade. Som ekonomichef så har Mamma alltid deadline till årsbokslutet på just sin födelsedag, så av uppenbara skäl är hon alltid trött då och därför firar vi dagen efter. 

Hon bjöd på plockmat: västerbottenpaj, varmrökt lax i bitar, ärtpesto, vitt bröd, chili-, mango- och räkcevish och sallad, som var mycket uppskattad. Jag hade gjort en vegan-version till mig: roquefortpaj, raw morotslax i kuber, ärtpesto, fröknäcke, chili-, sötpotatis- och tofucevish och sallad. Blev mycket nöjd jag med! Särskilt med pajen! Och till min glädje ville både Nina och Sanne (Ullis är nötallergiker) smaka på pajen! Ingen utom min farmor brukar bry sig vidare om min mat, så det gjorde mig verkligen jätteglad! Dessutom så tyckte de jättemycket om den - yay! Ostpaj utan att andra behöver lida och som inte är bland det taskigaste du kan göra i matväg mot själv - yay! 

Vi pratade och åt och människor bläddrade i boken jag gett. Mamma fick en kulturdag med Sanne och Ullis och en SPA-weekend med sin syster och var så glad över allt. Allt som allt så var det en fin kväll och det viktiga är att mamma blev nöjd. Namaste, Johanna.

Den här publicerade mamma på Facebook och jag klippte in Amanda eftersom hon offrade sig för att ta bilden.

P.S. Tentan gick stabilt!