En höstdag; redan oktober. Ute blir löven orangeare och rödare, inne blir ljuslyktorna fler och fler. Höst, höst, höst. Håll i dig. Det blir mörkare och jag lovar att jag försöker komma ihåg att tända ljusen. Jag gör verkligen det. Tända ljuset. 

 

Idag har jag och mamma varit på Zetas höstmarknad. I trenchcoats och rutiga halsdukar kom vi in runt tolv och spenderade hela dagen där. Metalliga gräs, runda och mulliga bär.

    Vi strosade mellan de olika stånden, smuttandes på rykande varm äppelmust med kardemummakärnor och kanel och tittade på alla saker: stickade vantar, smycken, vackra fat. Omgivna av rostfärgade blad och mörkgröna bladverk med varmt färgade blommor.

   Köpte lite svamp, vitlök och en ny gosig fårskinnskudde, provsmakade olika honungssorter, designade den vackraste höstkransen till vår dörr och plockade ut blommor till våra säsongskrukor. För tiden går för varje dag; jag sluter mina ögon. Alla årstider är olika och våra rödmålade läppar andas ut små moln.

    Upp till trädgårdskaféet med varsin filt för en paus av varm kantarellsoppa och hembakat bröd med paprika- och sesamröra. Sedan en liten kaffe. Den klara och höga luften, blad som singlar ner. Vi köper hem en flaska äppelmust och jag andas. Jag andas. 

 

Då vi handlade på hemvägen stannade vi också till på Bönor och Blad och köpte varsin kardemummahjärta-pralin och nu ska jag gå ner, så att vi kan torka svamp, koka lingonsylt och dricka te. För det är oktober. Jag andas.