Klockan är 4.30 när jag stiger upp. Har knappt sovit en blund, men min prana strömmar och jag är klarvaken innan jag ens slagit upp ögonen. Solen har redan korsat horisonten och är på väg upp, men ändå är det ännu helt stilla ute; den där energin som bara finns på tidiga morgnar ligger tät över tunnelbaneperrongen där jag står ensam med min egensydda väska på ryggen. 

   Sommarstaden sover ännu när jag swischar igenom den; bara några få människor som fortfarande är vakna sedan kvällen innan är uppe, och de tittar på mig för att mina chakran snurrar så synkroniserat att det syns. Och jag ler. Tysta gator och en doft av sommarblom som blandar sig med virvlar av kallare luft som visar om tidens gång; livets cirkel.

   Trots att det är över fyrtio minuter kvar sitter flera redan utanför Erikshallen och väntar. Själar i jakt på något större. I receptionen får jag ett gult kort med texten Paramaguru Sharath Jois Europe Tour 2017. Under står mitt namn. Är det här det mest värdefulla jag ägt? Jag följer människorna genom gångarna till den stora hallen, knyter av mig mina skor och rullar ut min matta på den tredje raden medan min blick iakttar allt som händer. Barfota fötter som vant går över golvet, mattor som rullats ut tusentals gånger och etablerade uppvärmningsövningar. Jag är så otroligt lyckligt lottad som får vara med. 

   Sharath sitter på en liten märklig stol längst fram. Han har suttit där i tio minuter och iakttagit sin klass. Den mest erfarna utövaren i världen... Tre minuter i reser han sig upp: "Samastitihi!" 

   Och så börjar vi.

 

Ett fenomen vi studerat oräkneliga timmar på min universitetslinje är flow. Känslan som uppstår när utmaning och färdighet möts på en hög nivå. Och det är precis vad jag upplevde de tre sista morgnarna som jag fick äran att delta i Sharaths vecka i Stockholm. Det spelade ingen roll att jag då i augusti ännu inte gjorde längre än till Buja Pindasana. Det spelade ingen roll vem jag var eller var jag kom ifrån. Det enda som spelade roll var att jag var där.  Alla där hade ett mål och vi delar alla upplevelsen av underkastelse till den metod vi tror på. Och när jag slöt mina ögon och förenades med universum så visste jag att jag var rätt. Och den känslan gör det värt det. 

 

Den här upplevelsen är så unik i mitt liv att jag saknar ord, vilket nog märks i texten. Tack till Yogashala, Lisa, Sharath och alla andra som möjliggjorde det hela. Det heliga ljuset i mig ärar och ser det heliga ljuset i er.

Namaste, Johanna

P.S. I lila outfit på orange matta på tredje raden ser ni mig.