En dag i Stockholm tog jag tunnelbanans röda linje till Gärdet och hälsade på hemma hos Sara. Det var efterlängtat, att träffas igen. Från hennes lägenhet (och efter att noterat ett foto på mig på hennes vägg som så här två veckor senare fortfarande får mig att gråta inombords för att jag är så rörd), tog vi oss sedan ut på Djurgården. Promenderade runt Djurgårdsbrunnsviken i solskenet medan vi pratade om mattematik och husdjur och allt däremellan. Svängde upp vid Rosendal där Sara beställde fröknäcke och jag tjuvåt av min medhavda avokado. När vi sedan sa hejdå hemma hos Sara, några timmar efter att vi först träffats, så kändes det som att vi träffats varje vecka. Och det var en märklig men fin känsla. Jag var glad på tunnelbanan på vägen hem.


Vår...