Vi sitter vid en sjö, omgivna av höga träd; bakom oss varsin korg fylld med svamp.
   "Vill du höra en historia?", frågar Mona och jag vänder mig mot henne, tar av gummistövlarna och sätter mig i lotusställning. Alltid. Jag vill alltid höra historier.
    Så Mona berättar historian om den lilla, lilla flickan som var ensam utan att veta om det. Historian om flickan som var kompis med den trogna hunden, gamla tuppen och en massa andra djur. Historian om flickan som kände sig lika hemma - om än inte mer - i naturen som i huset. Historian om Monas barndom. Jag iakttar henne när hon läser, tittar ut över vattnet och andas. Buskarna gungar, insekterna fortsätter sitt arbete som de gjort i miljontals år och träden erbjuder så mycket energi att jag bara vill ligga ner och ladda. Sus, signaler, dofter, jord under naglarna och gigantiska ihopkopplade system. När Mona är klar och vi senare är på väg hem undrar jag hur så många kan leva ojordat.