Jag fick en förfrågan om att skriva om de fritidsaktiviter jag gått på under min uppväxt, så här kommer nu en redogörelse för vad jag ägnat mig åt!

 

Simskola i Sandsborg, 6 år

Den klassiska starten. Egentligen så lärde jag mig att simma i poolen till vårt Spanienhus när jag fortfarande gick på dagis, men fick ändå gå i simskolor eftersom jag älskade att bada. Först gick jag på Sandsborgsbadet i en termin. Mina starkaste minnen från det är att jag tyckte det var väldigt enkelt och att läraren (som jag var rädd för eftersom han var en man) sa till mig att jag och en annan kille var duktigast i gruppen, samt att det var drömmigt att efteråt få sitta i den där lilla konstruktionen där varmt vattnen rinner i banor mellan olika små pooler. Betungande nog minns jag även att vi oftast lekte att jag och Erika skulle sitta längst ner och Ludvig och Nils högst upp eftersom de var killar och vi tjejer. Det hände dock att vi blev irriterade på detta och tog över högsta poolen, men inte alltid. Simskolan var i alla fall bra och jag tog tre fina simmärken.

 

 

Musikalteater på Miniteatern, 5 - 7 år

Det här är otippat för att vara jag (min farmor påstår dock att jag hade en fin röst som barn), men det har sin logiska förklaring i att min coola ett och ett halvt år äldre kusin Amanda gick där. Jag gick till Miniteatern på lördagsförmiddagarna i flera år och våra mest kända mästervärk är Leksaksaffären och John Blund. I Leksaksaffären (som handlade om en leksaksaffär som kommer till liv på natten) hamnade en natt Bollen (som spelades av Amanda iklädd strumpbyxor och en sådan där stor rund lampskärm) och Jokerdockan i bråk och det slutar med att Jokern puttar Bollen. Vid detta förfärliga ögonblick sjunger alla leksaker (aka tjugo högljudda barn): "Syster och syster, snälla rara syster! Kom fort vi har en skadad boll!" Varpå (hör och häpna) jag (ensam liten sexåring) svarar: "Jag ilar, jag ilar! Var är min patient? Jag har min lilla väska med!" Om ni förstår hur lång denna sekvens var i min ögon så förstår ni hur orolig jag var innan, och detta finns även förevigat på video då en tydligt kan se att mitt initala lediga bendinglande där jag sitter på en pall i bakgrunden, gradvis förändras till ett snabbt och maniskt gungande med så stor pendel att jag nästan ramlar av. I John Blund spelade Amanda John (en stor ära) och jag flickan i tvillingparet som John Blund besöker. Jag minns att vi mestadels låg och "drömde" i varsin säng på scenen och att jag tyckte det var tråkigt, men samtidigt var ganska nöjd eftersom jag hade ett nytt, fint nattlinne (ljusblått med röda hjärtan och lila fjärilar - ni förstår själva!), och gjorde mitt bästa för att flasha det i de scener där jag var med. Efter ett tag började även Klara (min andra kusin), men eftersom det var åldersindelade grupper så gick vi inte tillsammans så mycket. I övrigt så hette vår lärare Malin och vi älskade Malin - så mycket att jag en gång plockade en bukett vitsippor och höll i handen hela vägen in till stan så att de var alldeles förstörda när de väl nådde henne. Jag slutade på Minin när jag var sju/åtta och flyttades till en äldre grupp där en inte fick leka lika mycket.

 

Kör i Björkhagen, 7 år (?)

Ingen vet riktigt när jag gick på kör, men jag gjorde det i alla fall och det på grund av följande:

Erika: "Jag och Ludvig har börjat på kör."

Johanna: "Okej." 

Erika: "Vi fikar med saft och mariekex i pausen."

Ni förstår, eller hur? Samma kväll förkunnade jag för mamma att jag behövde börja på kör och sagt och gjort: veckan därefter stod jag i en cirkel och sjöng i kano om höstlöv. Och sparade mina kex fram tills att alla ätit upp sina så att jag kunde suktas eftersom jag då fick uppmärksamhet. Hade inget emot att sjunga och trivdes, men i samband med att körledaren byttes ut mot en suris cirka ett år senare så slutade jag.

 

Simskola fortsättning på Eriksdalbadet, 7 år
På samma premisser som förra gången fick jag börja för att jag älskade att bada och den här gången gick jag med Erika. Eftersom hennes föräldrar vid den tidpunkten skiljde sig så var hon inte alltid med, men jag älskade när hon var det för då regerade vi! Vi tog alltid över den bästa flyt-leksaken (en sådan där kub med två parallella plattor och fyra öppna sidor) och även om andra klagade så skulle det mycket till för att vi skulle släppa oss ifrån den. Det var även här jag tog mitt första simborgarmärke (eftersom det var det enda märket som var i min dåvarande favoritfärg gul) - något som jag sedan fortsatte med i tolv år.

 

Simhopp på Eriksdalsbadet, 7 - 10 år 

Simskolan var trots allt väldigt enkel (det blev lite väl mycket "ni kan leka där borta medan de andra simmar varv"), men efter att konstant gått förbi fönstret till den runda simhoppshallen på vägen till parkeringen så började vi istället på simhopp istället! Erika slutade efter ett tag, men då hade Alma joinat istället så allt var toppen! Vi hade fräsiga baddräkter och hoppade spikar, pikar, bananer och dök. Jag hade ett rosa schampo som gav mig överlägset högst status i omklädningsrummet ("vilken färg på schampo har du?" "blåvitt/grått..." "Aha. Jag har rosa." Delade med mig till Alma och de som var tillräckligt snälla. Oh, power. Varje söndagavrundades med varsin mjukglass i caféet utanför och det var fina tider. Tyvärr började de tvinga oss att dyka från trean när vi inte alltid ville (även om vi egentligen kunde det och gjorde det ibland), och då slutade jag eftersom jag kände mig pressad.

 

 

Scouter i Kärrtorp, 8 - 11 år
"Är du sugen på äventyr? Börja på scouterna!" Så löd marknadsföringen i häftet som delades ut i klassrummet då jag gick i andra klass och jag vände mig raskt om mot Alma och vi nickade i samförstånd. Sagt och gjort började vi i gruppen Stacken och avancerade senarare till Dinosaurierna. Vi lagade mat i stormkök, täljde grejer, knöt knopar, åkte till Vässarö och tältade, gick äventyrsbanor, firade lilla julafton, åkte på läger, tog märken, sjöng kring lägerelden och mest av allt: lekte! Det var en fin tid och jag är glad att jag gick där för vi hade mycket roligt. Vi busade med ledarna (vår favvo hette Gurkan och han bytte grupp för oss), skrev på hemligt språk, var livrädda när vi behövde gå genom skogen till dasset på natten i översovningsstugan och fick sova hos en ledare som berättade en jätteskev godnattsaga (vi fick senare reda på att det skedde i sömnen), stannade uppe till efter midnatt i smyg på Vässarö och mutade kocken att ge oss chokladbollar, kravlade på marken som spioner på lilla julafton och sjöng om en bättre värld. Vi var glada, men slutade när vi tyckte det började bli barnsligt med så mycket lek (och bojkottade alla andra och låtsades istället att vi var vuxna och drog runt på imaginära barnvagnar medan vi diskuterade hur det var att ha barn på dagis, vårt sexliv och kaffe latte [minns inte vad vi sa, men skulle betala för att få höra det, haha!]).

 

Teckningskurs, 13 år
Detta var (som namnet beskriver) en kurs som jag gick på ett halvår och det var trevligt. Finns inte så mycket mer att säga - jag tyckte om att rita och var periodvis duktig på det relativt min ålder. En del barn där var verkligen jätteduktiga och kom med trettioelva olika blyertspennor men inte alla. Vi målade miljöer, frukter och diverese samt hade stela fikapauser.

Klättring på Klätterverket, 11 - 18 (19) år
Det här är garanterat den aktivitet som flest människor associerade mig med under min uppväxt och det är jag stolt över eftersom klättring är coolt. Jag har alltid varit duktig på att klättra på saker och prövade en klättervägg för första gången då jag var i Los Angeles 2005. Efter att ha klarat den mycket enklare och snabbare än de andra i min ålder så erbjöd klätterinstruktören mig att klättra en annan svårare vägg gratis och efter det var jag fast. Tillbaka hemma ställde mamma mig i kö till klätterakademin och efter att ha tackat nej till första tiden som erbjöds (då jag hade scouter den dagen), så kom jag in på fredagar klockan fyra till hösten då jag började femman och på den vägen var det. I princip varje fredag under terminerna i åtta år så klättrade jag därefter på fredagar - först klockan fyra och i gymnasiet klockan fem. Först var det mest topprep, men jag hittade snabbt till boulderingen som jag älskade ännu mer. Mest tyckte jag om väggar med överhäng (väggar som lutar utåt [för Johanna Klätterskola del 2 se här, haha]), och i topprep gillade jag sådana då en klättrar i hörnet mellan två stycken. Jag gick på två och en femtedels klätterläger, klättrade i tights innan det blev mainstream, införde banana time klockan fem, åt alltid en Swebar efteråt, crushade på min klätterledare och mest av allt så hade jag roligt med mina klätterkompisar varav Anna (även känd som A-dog) var den som var där hela tiden och de andra lite kom och gick. Klättringen var lite av min fristad där jag aldrig fokuserade på att prestera bra, utan främst gjorde det för att jag tyckte om det. När de avslutade våran grupp eftersom vi var för gamla för reglerna så blev jag erbjuden extrajobb som klätterledare på samma tid och fortsatte komma ett år som det innan jag åkte till England. Ibland går jag fortfarande och klättrar (och blir vansinnigt frustrerad över att fingermuskler försvinner så fort!), och det är något jag alltid kommer att tycka om.

Glad tredje advent allihopa! Själv sitter jag med Agnes mitt i natten och diskuterar män. Oplanerat, oklart och väldigt värdefullt. Namaste, Johanna.